Kommer Håkan Juholt att behandlas med silkesvantar i media jämfört med hur det en gång gick för Mona Sahlin?
Alltså för att han är man och hon kvinna – ja, säger tex statsvetaren Ulf Bjereld och talar om en ”könsfaktor” (AB 9/10).
Jag är inte så säker på det…
Och ser man till utgången ska man inte glömma att det finns en avgörande skillnad mellan nu/Juholt och då/Sahlin.
Man-kvinna-frågan först: svaret beror på vem man frågar och det är väl i grunden – trots allt – svårt att påstå att det finns vetenskaplig grund för vare sig det ena eller det andra.
Lena Mellin (AB 8/10) menar att Håkan Juholt har tur pga att ”han är inte kvinna”. Antar då att detta enligt LM betyder att han skulle komma lindrigare undan än vad Mona Sahlin en gång gjorde.
KG Bergström skriver tvärtom så här i Expressen (8/10):
”Av och till hävdas det att vi politiska journalister är mer skoningslösa mot kvinnliga politiker än mot manliga. Jag anser att det i huvudsak är trams”.
Och så tar han ett gäng exempel på det som brukar kallas ”drev” genom åren – Schyman, Schenström etc – men som inte alltid är det.
Själv finns jag t ex på en bild på sid 283 i Mona Sahlins bok Med mina ord, i ett avsnitt som beskriver den så kallade ”galna söndagen”, dvs den händelse under Sahlin-affären 1995 när den tilltänkta partiledaren jagades från hemmet i Nacka in mot Rosenbad.
Av ett gäng blodtörstande mediebestar så som det skildrats.
Min beskrivning är nog snarare att jag inte hade minsta lust att befinna mig utanför familjen Sahlins radhus, ledig söndag var det tänkt. Till att börja med. Jag ringde också, vet jag, Sahlins pressekreterare och bad honom att ge oss bara tid och plats i stan så slipper vi jakten.
Men så blev det alltså inte. Och då fanns det alltså inget annat val än att vänta utanför nämnda radhus.
Nå, en parentes.
Skillanden då?
Jo, den är enkel.
Mona Sahlin bröt på sin tid mot partiets heliga regel att man skall icke visa intresse för ledig post utan tiga, i förekommande fall förneka (minns Perssons klassiska nej x ca 10) och snällt invänta valberedningens fråga. Det gjorde inte Mona Sahlin och på det sättet var hon ju en föregångare. Nu går ju parti efter parti över till öppna processer där kandidaterna träder fram utan att valberedningen sagt sitt. Nu senast Mats Odell i öppen revolt mot sin partiledare.
På Mona Sahlins tid var detta att svära i kyrkan. När affären Sahlin sedan small i luften var hon inte partiledare, inte ens tillfrågad, och det fanns ingen som helst täckning bakåt: ingen valberedning, ingenting; bara en alltför tidigt deklarerad kandidatur.
I fallet Håkan Juholt är det precis tvärtom: han fick sin fråga av valberedningen och är till skillnad mot Sahlin (den gången) vald till partiledare.
Allt har hanterats enligt hittills gällande regelverk (s), dvs sluten process, och partiledare Juholt har öppet backats upp av tunga företrädare i firma Carlsson & Persson. Båda naturligtvis smärtsamt medvetna om att det helst inte ska bli fler floppar att pryda partiskölden med.
Så skillnaden är följaktligen mer att Mona Sahlin var lovligt byte medan Håkan Juholt inte är det på samma självklara sätt. Mer så än att det finns en ”könsfaktor”. Detta alltså med ett partiperspektiv (s).
TV4Nyheternas granskning av Julholt/lägenhetsaffären kommer inte att påverkas av vare sig det ena eller andra.
Varför skulle den göra det?
Skrivet av Redaktionen
Comments Off
