I veckan har vi rapporterat om det så kallade Högsbymålet. Det är ett uppmärksammat mord med förfärande detaljer, och vissa tittare menar att vi skildrat det onödigt ingående. Nedan svaret från reporter Ted Lundgren som bevakat rättegången. /Anne Lagercrantz

Tack för ditt brev och för dina synpunkter.

Vi för alltid en diskussion när det gäller bilder och innehåll där det handlar om skrämmande bilder och berättelser. Särskilt kommer den diskussionen upp när det handlar om bildmaterial från krigsområden eller svåra olyckor och våldsdåd.

Högsbyfallet har vi bevakat sedan det otäcka mordet skedde i november 2005 och dom efterföljande rättegångarna under våren 2006  som ledde till att föräldrarna frikändes medan den då 17-årige sonen dömdes för mord.

En viktig orsak till den fällande domen var den då ganska fragmentariska berättelsen från sonen.

Därför anser vi det vara oerhört viktigt att den här gången verkligen redovisa skillnaden mellan hans olika berättelser eftersom utgången av det här målet till avgörande delar beror på just den detaljerade berättelse han nu gav.

Målet i sig är ovanligt. Dels för att det handlar om ett grymt ”hedersrelaterat” mord, vilket i och för sig hänt förr, men knappast under liknande omständigheter.

Dels för att det innehåller delar som är svåra för oss att ta till sig när det handlar om synen på familjens heder gentemot barnens väl och ve.

Vi bedömer att den berättelsen måste berättas även om den innehåller otäcka detaljer.

När det gäller bilder som visades i inslaget var vi sparsamma och använde oss enbart av några korta sekvenser tagna ur en förundersökning.

Bilderna användes som stöd till den berättelse som sonen just gav.

Jag inbillar mig att vi har lättare att fördra otäcka bilder och detaljer som kommer från mer väntat håll t.ex. krigshärdar. När det sker på ”hemmaplan” och dessutom tar sig i extremt våldsamt uttryck reagerar vi starkare.

Men vi KAN inte blunda för verkligheten. Detta hände i Högsby och måhända har sonen suttit fyra år i sluten ungdomsvård för någon annans räkning.

Därför är det så viktigt att redovisa även denna rättegången, lika ingående som den förra 2006.

Även om vi själva inte bedömde bilderna som onödigt otäcka kan jag förstå att dom väcker reaktioner och vi kanske ska  vara ännu mer noggranna när det gäller att varna tittare i förväg, särskilt i vår tidiga sändning klockan 19.

 Tack än en gång.

Med vänlig hälsning

Ted Lundgren

Hovets informationschef Bertil Ternert uppmanar i DN och Expressen att TV4 ska ”lägga korten på bordet”.

Hans uppmaning är märklig, inte bara för att den visar att han inte satt sig in i fakta. Vi har inga bilder att lägga fram och vi har varit väldigt tydliga med det. Men framför allt tycks han försöka skjuta en av budbärarna istället för att hantera sakfrågan, och sätta den i ett sammanhang. 

Sakfrågan är att den tungt kriminellt belastade Mille Markovic säger sig ha material som är besvärande för kungen. Sammanhanget är att åtminstone kungens vänner bedömt materialet så intressant att de gett sig in i månadslånga förhandlingar med kriminella ombud för att förhindra en publicering. Förhandlingar som ombud i hemlighet spelade in och som Ekot publicerat.

Kontakterna mellan Markovic och kretsen kring kungen finns beskrivna i boken ”Den motvillige monarken, och i den journalistiska granskning som följde publiceringen av boken. Kungen har valt att inte bemöta uppgifterna utan bara talat om att ”vända blad”. Genom att varken kommentera eller dementera uppgifter i boken öppnar han för fortsatt granskning och frågor. 

TV4 är inte heller de enda som fått se fotografierna.
Utöver vårt team har fler personer berättat att de sett komprometterande bilder, och gjort likartade bedömningar som vi: journalisten Nuri Kino, Aftonbladets reporter, samt gangsterledaren Milan Sevo.

Filmbolaget Fladen film, som Nuri Kino samarbetar med, uppgav på en presskonferens igår att de också har ett mer omfattande material, som de nu källgranskar för att publicera i en dokumentär i höst.

Rimligtvis borde Ternert förstå att vi på TV4 lagt de kort vi har på bordet. Vi har, efter att noga bedömt och redovisat sammanhanget, berättat vad vi sett, och ställt självklara frågor. Vi har tydligt berättat att vi inte har bilderna och därför inte kan bedöma dess äkthet.

Bertil Ternert borde, om han menar allvar med sin vilja att se materialet, rikta sin uppmaning mot de som verkligen har bilderna, Markovic och filmbolaget Fladen, och själv försöka gå till botten med vad som verkligen hänt.

/Anne Lagercrantz

I veckan har vi haft två granskningar som rönt stor uppmärksamhet, både i andra medier och bland tittare, lyssnare och besökare.

I tisdags avslöjade Per Hermanrud att Saabs helägda dotterbolag i samband med försäljningen av JAS till Sydafrika betalat miljoner till en ifrågasatt agent.

Igår sökte Johan Stambro svaret på vad som får kungens vänner att via kriminella ombud försöka stoppa kompromentterande bilder. 

Det handlar om gediget journalistiskt arbete, och inget annat, det är sannerligen ingen ”slaskjournalistik” som vissa hävdar. Och tro mig, varje rad vi publicerar är noga researchad och genomtänkt.

Vissa menar att vi inte ska publicera uppgifterna om Saab eftersom de riskerar att hämma företagets försäljning av vapen till andra länder. 

Förutom att ett sådant tänkesätt vore mot alla journalistiska principer och hela vårt uppdrag, skulle det knappast hjälpa ens Saab.  Ett stort internationellt företag med trovärdighet kan inte ägna sig åt tveksamma transaktioner utan att få långsiktiga problem.

Mest har dock granskningen av härvan kring Kungen engagerat. Jag gissar att det till en del beror på att vi har vant oss med en sådan försiktig och hovsam bevakning av hovet.  Vi är vana att se kungafamiljen i vackra kläder och miljöer, svepa förbi mot en tillställning, eller ta emot blombuketter och applåder. 

Kalla Faktas reportage av drottningens fars kopplingar till nazist-partiet, och Thomas Sjöberg (mfl) bok Den Motvillige monarken står för ett skifte i den traditionen, precis som vårt reportage igår.  Vi granskar kungen som vi nagelfar andra offentliga makthavare. Vi tar honom helt enkelt på allvar.

Tänk tanken att statsministerns närmaste vänner gett sig i lag med gangsters för att se till att en annan gangster inte offentliggör skandalösa bilder på statsminister. Skulle det vara rimligt att media teg i frågan? Knappast!

Kungen saknar visserligen politisk makt, men hans representativa ställning är unik, och i många stycken, står han som den främste symbolen för vårt land. Hans informella makt är betydande.  Vi ser det som självklart att en sådan person och hans närmaste krets måste granskas.  Att förtiga då kungens namn förekommer i ytterst besvärande sammanhang tillsammans med kriminella och kan blotta  sig för utpressning, vore att föra tittare vilse, och missköta vårt uppdrag.   Kungen ska tas på allvar!

/Anne Lagercrantz

Vad är det kungens vänner försöker stoppa? Vi har ställt frågan till en av huvudpersonerna i härvan, gangstern Mille Markovic.

Markovic låter vårt erfarna team se vad han påstår vara en del av ett omfattande material. Vi kan inte garantera bildernas äkthet, men bedömer dem som trovärdiga, och då besvärande för kungen.

Dessutom vet vi att Markovics material har oroat kungens vänner och att de uppenbarligen varit villiga att ge sig i kast med kriminella ombud för att stoppa ett offentliggörande.

Vi väljer därför att publicera intervjun med Markovic, väl medvetna om att hans trovärdighet kan ifrågasättas.

Intervjun med Markovic, och de inspelade mötena, väcker en rad frågor kring kungen och hans vänners omdöme. Har Sveriges statschef – direkt eller indirekt – blottat sig för utpressningssituationer? Vilka kontakter har kungen och hans umgänge med kriminella? Vilka miljöer har de befunnits sig i – och givetvis – hur ser säkerheten kring kungen ut?

Självklart måste bilderna också betraktas i ljuset av den granskning som skedde efter publiceringen av boken ”Den ofrivillige monarken” i höstas. Kontakterna mellan kretsarna kring kungen och Markovic beskrivs där ingående. Kungen har fått alla möjligheter att dementera innehållet i boken men valde istället att ”vända blad” och att konstatera att de beskrivna händelserna ligger långt bak i tiden.

Vilket fint kvitto på hårt slit. Jag blir uppriktigt glad och stolt när jag läser professor Kent Asps analys av mediernas bevakning av valrörelsen 2010.

Här ett av hans resultat – klippt från en artikel på Second Opinion http://bit.ly/kY95aL.

– Nyheterna och Ekot mest balanserade. Ekot (undersökt i tio val) och Nyheterna i TV4 (i sex val sedan 1991) framstår i ett långsiktigt perspektiv som de mest balanserade nyhetsprogrammen.

Balansen är på intet sätt självklar eller given. Vi fattar dagligen svåra beslut om vinklar, ämnen, personer att intervjua och miljöer,  och inte minst i valrörelserna för vi på redaktionen ständiga samtal om hur vi bevakar blocken och partierna. 

Vi möts också dagligen av ilskna tittare som tycker vi favoriserar alliansen eller de rödgröna.  Det kan möjligen stämma i ett enskilt inslag eller i en enskild sändning – det är exempelvis omöjligt att i samtliga reportage  intervjua representanter från alla partier, men sett över tid ger alltså Nyheterna och Ekot den mest balanserade bevakningen! 

/Anne Lagercrantz

Mattis som skriver en c-uppsats om internetkommentarer, undrar hur vi främst fångat upp de synpunkter vi visar i rutan under 22-sändningen. Andra har undrat varför deras kommentarer syns på sajten och inte i rutan.  

Först: vi fångar främst upp kommentarerna via tweets med hashtagen #nyheterna, via diskussions-funktioner kopplade till artiklar under dagen på nyheterna.se, och  live på sajten via vår öppna sändning under 22-sändningen. Synpunkter kommer också via mejl och telefon, men de syns inte automatiskt på hemsidan.

Urvalet görs varje kväll av en moderator på nyheterna.se, som då väljer rubriker och grupperar kommentarer under ett fåtal teman. Och även om inte övriga kommentarer syns i rutan, är de sannerligen värdefulla. Vi får nya tips, en bättre känsla av vilka inslag som engagerar, och vi har flera gånger bla uppmärksammats på fel. Bland annat uttalade vi namnet på Sjöbergs tränare fel, något vi då – tack vare tittarna – genast kunde ändra. En mängd uppföljningar på reportage  har också initierats av interaktiviteten.
Stort tack till alla er som bidrar!

/Anne Lagercrantz

Det pakistanska nätverket Geo-tv och ytterligare en pakistansk tv-kanal har via Reuters publicerat en bild på vad som uppgavs vara den döde Usama bin Ladin.

Vi har, liksom andra medier i Sverige och utomlands, felaktigt bedömt bilden trovärdig och publicerat den – med det viktiga  förbehållet för att det inte är bekräftat att bilden är riktig.

Det visar sig nu att bilden är manipulerad. Geo säger att bilden är falsk och publicerad på internet 2009, och även vi avlägsnar den givetvis från sajten och sändningarna. USA har ännu inte släppt några officiella bilder på den döde.

/Anne Lagercrantz

Friidrottstränaren Viljo Nousiainen är död sedan många år. Han kan inte försvara sig mot anklagelserna. Han är inte dömd, inte polisanmäld. Ändå väljer vi ikväll att namnge honom och återge Patrik Sjöbergs berättelse om övergrepp.

Det är inget självklart beslut. Anklagelserna är oerhörda. Förtal av avliden är särskilt allvarligt, just därför att vi inte kan höra den andra parten. Samtidigt väger andra argument för mig än starkare.

Sjöbergs berättelse styrks av ytterligare personer, som dessutom har modet att träda fram med namn och bild. Yannick Tregaro berättar en identisk historia för SR, liksom Christan Skaar Thomassen som öppet vittnar i boken och i Aktuellt ikväll.

Som tränare hade Nousiainen en förtroendeställning, och en unik position gentemot de unga idrottarna och deras föräldrar. Sjöberg berättade just i Aktuellt hur förslaget den positionen utnyttjades, och att flera föräldrar senare kontaktat honom med frågor om Nousiainen.

Vi kommer självklart belysa historien så nyanserat som möjligt men jag ser Patrik Sjöbergs  berättelse som för viktig och angelägen för att undanhållas tittarna och läsarna. En anonymisering hade gjort historien omöjlig att berätta. Den väcker en rad frågor, inte minst om beroendeförhållandet mellan tränaren och den tränade , och andras möjlighet till insyn.

/Anne Lagercrantz

TV4 finansieras till allra största delen av reklam. Reklam är förutsättningen för vår redaktions existens, den är förutsättningen för att vi ska kunna skicka team till Japan och Libyen, för att vi – som nu i veckan – ska kunna granska brottsprovokation och hur anmälningar om våldtäkt kan bli anklagelser om förtal.

Utan reklam skulle licensfinansierade SVT fortsatt ha monopol på nyhetssändningar i TV.

Ovan kan möjligen vara självklarheter, men när jag läser kommentarerna kring reklamen i 22-sändningen förstår jag att det tål att påpekas igen. Flera utgår felaktigt från att vi får licensmedel, vilket vi inte får.

Det påstås också att 22-timmen från i måndags, i och med premiären av nyhetstimmen, nu innehåller mer reklam, vilket inte stämmer. Denna timmen, precis som dygnets övriga, innehåller totalt tolv minuter reklam.

Det som känns ovant, även för redaktionen, är att brejket numera kommer “mitt i” en nyhetsändning. Det är resultatet av att nyhetsdelen är betydligt längre. Sedan är det alltid även internt en diskussion om VAR i sändningen pausen finns, och här måste vi vara lyhörda för reaktioner och tittarmönster. Vi vill så klart erbjuda en så bra helhet att publiken väljer att se hela timmen. Men reklam eller inte i en nyhetssändning, är alltså inte frågan.

Påpekas bör också igen att nyhetsredaktionen agerar självständigt och oberoende. Precis som SVT lyder vi under Radio och tv-lagen och dess krav på saklighet, och med mig som ansvarig utgivare. Granskningsnämnden för radio och tv kontrollerar att vi följer reglerna.

/Anne Lagercrantz

Vad roligt att följa kommentarerna på twitter #nyheterna, facebook och i mejl! De flesta är positiva till nya: fräscht, modernt, ljust, snyggt, nypiffat är några av adjektiven. Och så lite ris också:  någon tycker vinjetten kändes plastig, en annan att det är för många röda “bollar” eller prickar och så flera som tycker att titelraden på de intervjuade är för liten och svår att se.

I kontrollrummet under 19-sändningen uppmärksammade erfarna projektledaren och bildproducenten Magnus Evertsson oss på att ljusrör bakom programledarna ger ifrån sig ett mystiskt grönt sken, något vi nu försöker åtgärda. Monitorn bakom Sporten har inte heller helt rätt färg. Nyhetskanalens logga, som vi trodde att vi bytt, hade överlevt i crawltexten under Ekonominyheterna. Den sliter nu Rafaela Lindberg  med att få bort.

Så en del fix, men i stort är vi väldigt nöjda, inte minst med det viktigaste: sändningens innehåll. Egen nyhet om brottsprovokation som genast fick TT-cred, reportage och live från Finland, rappa Ekonomi- och Sportblock, nyheter från våra 25 ltv-stationer, och så vårfina meteorologen Anders Nylund i ny skrud.

Nu en halvtimme till eldprovet med den förlängda 22-sändningen.

/Anne Lagercrantz